lördag 27 september 2008

Idag är jag mjuk..

Lördagmorgon. Ännu ingen bäbis. Vädret verkar bli fint och jag hoppas på en långpromenad.

Jag tänker att varje barn föds med ett universum av kärlek och omtanke, och precis som universum är det oändligt men ändå expansivt. Vilka möjligheter det ger. Och hur mycket kärlek den minsta än får så inskränker det inte på den lite störres universum. Möjligtvis ger det ännu större rymd för de båda. Att växa.
Universum kan böja ljus. Kärlek kan böja ens hela universum.
Tyvärr får inte alla barn tillgång till sitt universum.

1 kommentar:

Unknown sa...

Du skriver så fint, min älskade vän! Sitter här med lite gråt i halsen. Längtar efter dig.
Intressant är att jag får upp "resse" som ordverifiering nu - klippte inte du dig på Rezzes salong en gång i urtiden?